Stora tallar är tåliga mot eld. Stammens nedre del saknar grenar och kvistar, barken är tjock, brinner dåligt och skyddar veden mot hetta. Granen däremot har tunn bark och många risiga grenar långt ned på stammen. Den brinner lätt och dör ofta av elden.
I torra områden brinner skogen ofta. Där blir det gott om tall, som också tål torka bra. Där det är fuktigt brinner det sällan. Där trivs granen, som dessutom kan växa tätt och tål skugga. I fuktiga, täta granskogar är det för mörkt och blött för tallen.
Förr var det vanligt med gamla, orörda naturskogar. De brann ofta och blev vartefter rika på tall. Stora tallar, eller furor, som överlevde bränderna kunde bli flera hundra år och tillräckligt stora för att bära örnarnas bon. Ett örnbo kan väga 500 kilo, eller till och med uppåt ett ton!
I dagens hårt brukade skogar är granen vanligast, och när det brinner släcker vi snabbt. När skogen avverkas fälls ofta även de gamla, stora träden. Stora tallar har därför blivit ovanliga. Ett av hoten mot våra örnar är bristen på tallar som orkar bära deras bon.