En skugga skjuter genom luften. Pilsnabb, tätt över marken, nästan osynlig. Sekunden senare har duvhöken slagit ringduvan, som flämtar svagt en sista gång innan den dör.
Det sista duvan gjorde var att gå ensam på en åker och leta mat. Den hittade lätt sädeskornen på marken men upptäckte inte den skarpögda duvhöken som spanade från kanten på skogen.
När duvor letar mat på marken lyfter de ibland på huvudet för att spana efter faror. Men samma duva kan inte spana och äta samtidigt. Att gå ensam på marken är därför livsfarligt.
När flera duvor går tillsammans på marken kan de hjälpas åt att spana, så att det alltid är någon som kan upptäcka faror i tid. Den som får syn på något lyfter snabbt och alla andra följer ögonblickligen efter. På så sätt tjänar alla duvorna i flocken på att hålla ihop.