Kvistar av björk är svårsmält mat, men dalripans tarmar är anpassade för att ta hand om den. Veden inuti kvistarna är fattig på näring och kan inte brytas ned. Den sorteras ut i ändtarmen och går direkt ut i spillningen. Den tunna barken blir kvar i magen. Det mesta av den bryts ned i tunntarmen så att näringen kan tas upp av kroppen.
Resterna av barken förs vidare ut i två långa blindtarmar. Där finns bakterier som bryter ned barken ännu mer så att ripan kan ta vara på ännu mer näring. På vintern växer blindtarmarna och blir extra långa, tillsammans över en meter!
Björkar har utvecklat ett gift som ska skydda den mot betesdjur, men ripan har ett kemiskt försvar som bryter ned giftet. Riporna lämnar också kvar knopparna, där mängden gift är särskilt hög.