Med tiden kan sjön bli så grund att växter från land sprider sig ut i kanterna. Sjön har nu blivit ett ”kärr”. Typiskt för ett kärr är att marken är blöt och ofta översvämmas. Det mesta av kärrets vatten rinner in från omgivningarna och för med sig näring.
Vattnet i ett kärr är ofta fattigt på syre. Det gör att nedbrytningen av döda växter och djur blir långsam och ofullständig. Rester av växter blir kvar och bildar en särskild sorts jord som kallas torv.
Det kan bildas väldiga mängder torv. Till och med så mycket att torven blir lika hög, eller till och med högre, än marken runt omkring. Då rinner inget mer vatten från omgivningen till kärret. Det enda nya vatten som kommer är regn och snö som faller direkt på kärrets mark. Kärret har blivit en mosse.