Det är vår i den gamla barrskogen. Tjäderhanarna, som kallas tuppar, har samlats på sin vanliga lekplats på de flacka klipporna kanten av myren. Ljudet av deras spel hörs vida omkring och lockar till sig honorna, som kallas hönor.
Ibland övergår leken i allvar. Tupparna har varsitt område, eller revir, på lekplatsen som de försvarar mot de andra. Vid revirens gränser kan det bli slagsmål. Stora och starka tuppar vinner nästan alltid men en del yngre och mindre tuppar fortsätter ändå slåss. Ibland blir de skadade eller till och med dödade.
Alla tupparna vill para sig men bara en eller ett par får chansen. Hönorna väljer noga. Ofta väljer flera av dem samma tupp – den som har det bästa reviret och som försvarar det väl. De flesta av tupparna på lekplatsen får inte para sig alls.
Den hårda fysiska kampen gör att stora och starka tuppar får para sig oftare. Deras storlek och styrka går sedan i arv till ungarna, som kallas kycklingar. Därför har tjädertupparna blivit allt större. Det är en av förklaringarna till att skillnaden i storlek mellan tuppar och hönor hos tjädern är större än hos de flesta andra fåglar.