Rovdjuren har lättare att upptäcka byten som rör sig. En hare som känner sig hotad ligger därför blickstilla, tätt tryckt mot marken. Då är den nästan omöjlig att få syn på.
Bytesdjur med bra skyddsfärg och smarta beteenden överlever längre än andra. De hinner få fler ungar, som ärver deras anlag och i sin tur överlever och får många ungar. Efter många generationer har kanske alla i hela arten har fått de här egenskaperna. På så sätt blir bytesdjuren väl anpassade till en viss miljö.
Rovdjurens sätt att jaga påverkar alltså hur bytesdjuren ser ut och hur de beter sig. Det är rovdjurens jaktmetoder som gjort att många bytesdjur är så bra på att skydda sig. Inom vetenskapen brukar detta kallas evolution genom naturligt urval.
Sverige har två sorters harar: skogshare och fälthare. I södra Sverige är fältharen vanlig. Den byter inte färg på vintern och har därför svårt att klara sig i norr där vintrarna oftast är vita och snörika. På samma sätt har skogsharen svårt att klara sig på barmarken längst nere i söder. I de mellersta delarna av landet finns båda arterna.